Glada hönor
Finns det ännu några som minns gamla tiders gårdar där hönsen gick fritt och sprätte?Jag minns det och när jag läser hur hönor har det idag blir jag beklämd. Max 7 hönor per kvadratmeter är normen.
Dessa hönor går ofta omkring i en hall med cementgolv i sällskap med fler än 1000 "kompisar" som ibland kan vara ena elaka rackare, som pickar på andra och drar i varandras fjädrar. Gissningsvis går någon höna åt ibland. Hönor som har det så kallas "frigående inomhus"
De senaste åren har jag förgäves i affärerna letat efter ägg från hönor som går, om inte fritt, så åtminstone med tillgång till ute- och inomhusvistelse efter egen önskan och med lite större utrymme än de så kallade "frigående" hönsen har.
Naturligtvis finns det hönor som har det bättre, det finns folk runt om i landet som håller höns på hobbynivå, men de äggen kommer sällan till någon affär, det är helt enkelt inte lönsamt.
Till slut fick vi möjlighet att själva hålla höns. Våra hönor har hönshuset och hönsgården som ett skydd mot rovdjur, men när vi är hemma får de gå runt på hela gården och sprätta bäst de vill. Inne i själva hönshuset gäller max 2 hönor per kvadratmeter (kan komma att ändras sommartid om vi har kycklingar). I hönsgården är utrymmet större, ca 2 kvadratmeter per höna.
Vårt hönshus är anpassat efter hönors behov, där finns reden, sittpinnar, sovhylla, mat- och vattenautomater. Varje höna väljer hur den vill tillbringa natten, de flesta återkommer till samma plats varje natt men ett par av dem provar nya platser ibland. I hönsgården finns sand att bada i, vilket hönor uppskattar. Hönsen får torrfoder, plus "bonusmat" (varje dag spagetti, majs och gurka blandat med våra matrester). De får dock inte fisk eller vitlök som kan ge smak åt äggen.
Att se hönorna springa runt och plocka majskorn, som de älskar, är en riktig fröjd.
Då och då, när vi sitter inomhus, hör vi ett försiktigt kluckande. Det brukar innebära att vi har besök, en eller flera hönor kommer in och ser om vi har något ätbart på golvet. Jag brukar låta dem hållas en stund, men sjasar ut dem sedan då jag vill slippa hönslortar på golvet. (Hönor är definitivt inte rumsrena).
Om jag inte av någon orsak varit tvungen att stänga in dem tidigare, så går de självmant in för att sova omkring klockan 21. När jag kommer och stänger luckan och släcker lampan har de redan intagit sina sovplatser. Att hålla höns på det här viset är inget svårt jobb, men det blir inte billigt. Jag kan förstå att det inte lönar sig om man ska hålla höns för förtjänstens skull.
I dag har vi 6 stycken värphybrider (brun Lohman). Dessa är mycket vackra och värper ett ägg per dag (nästan). De är envisa och egensinniga samt mycket sociala. Är vi utomhus håller de sig gärna i vår närhet. De går runt, ständigt kluckande, sprätter i jorden och äter upp våra blommor. Om jag vill klappa en höna eller ta upp den i famnen så går det oftast bra, de kanske inte uppskattar min påflugenhet, men accepterar den.
Vi har också halvvuxna Brahmahöns, en blivande tupp och fem hönor. Nu har de flesta av dem vuxit om Lohmanhönsen och vi kan numera låta dem alla gå tillsammans. Tidigare var vi oroliga att de skulle bli utsatta av de tuffare Lohman, så vi delade upp utrymmet inomhus så de fick sin egen fristad där. Brahmorna går gärna i flock och utforskar världen tillsammans. Med tiden hoppas jag på kycklingar från Brahmorna, då rasen ska vara villig att ruva. De växer dock långsamt och vi kan inte räkna med att de blir könsmogna ännu på några månader. Brahmorna är mjuka och lugna till sättet, men inte så lätthanterliga, det är något vilt över dem och de låter sig inte gärna fångas om jag inte kan locka med någon godbit. (Detta kan naturligtvis ha att göra med hur mycket de hanterades innan vi köpte dem.) Har jag dock fått tag i en höna och håller den i famnen så verkar den lugn och trygg och gör inga allvarliga försök att ta sig loss. Brahmorna ger inte så mycket ljud ifrån sig, men när de låter så har de en märklig röst, får mig att tänka på gäss.
Naturligtvis har varje höna ett namn! De kan vara lite svåra att skilja på, men om jag anstränger mig så kan jag se vem som är vem.
Örnie
Vår tuppkyckling är naturligtvis en favorit. Han är en guld-svartbandad Brahma och nu som halvvuxen (ca 6 månader) är han redan ståtlig men har ännu inte fullt utbildad fjäderdräkt. Han vet nog ännu inte själv att han är tupp, men tycks ändå vara ledaren för den lilla flocken på 5 stycken guld-svartbandade brahmahönskycklingar. Han är en riktigt usel flygare, använder bara vingarna som hjälp för att springa och hoppa.
Ronja
Är näst minst av våra brahmahönor, men en av de mera företagsamma. Hon fick sitt namn efter att hon i sin iver att vara först att få tag i godsakerna jag bar på ett fat, flög emot mig. Hon var dock inte så pricksäker, utan krockade med mig och föll på rygg på marken. Det hindrade henne inte ifrån att försöka sig på samma sak nästa dag. Helt klart en värdig rövardotter.
Pyret
Eller Pipen som vi ibland kallar henne, då hon hela tiden gav ifrån sig "kycklingpip", långt efter de andra slutat med detta, är den allra minsta av brahmahönorna. Till slut blev vi lite oroliga för henne, hon växer ju så långsamt. Under ett par veckor gav vi henne lite extramat, men hon uppskattade inte särbehandlingen utan visade tydligt att hon mycket hellre gick med de andra och pickade i sig det hon fick tag på. ( vi försöker nu i smyg att kasta lite extra just där hon befinner sig och det fungerar bättre.) Hennes "problem" tycks vara att hon inte är så fokuserad på att hitta mat. Hon går ofta till synes i sina egna tankar.... upptäcker så plötsligt att resten av flocken är tio meter längre bort! Då får hon bråttom, spring-flyger till de andra. Väl där kan hon lätt glömma sig i sin egen värld igen. Det verkar inte vara något fel på henne, hon är bara lite "egen". Helt accepterad av de andra hönsen och råkar sällan ut för tjuvnyp.
Tjorven och Skrållan
Tyvärr får dessa hönor ingen egen rad här, beroende på att jag ännu inte hittat något speciellt utmärkande för någon av dem. De är vackra blivande brahmahönor, de två näst största. De är inte speciellt sociala gentemot människor, men som de andra hönorna tar de gärna godbitar från våra händer. Annars föredrar de sin egen flock.
Katla
Fick sitt namn på grund av att hon är den allra största i sin flock. Under en period var hon större än Örnie. Inte heller hon speciellt social mot oss, men låter sig klappas på ryggen när hon är på rätt humör. Trots sin storlek flyger hon hyggligt bra, kan hålla sig på en meters höjd en kort stund.
Dolly (Parton)
Den blondaste och tuffaste Lohmanhönan, ännu så länge "tuppen i hönsgården" Mycket vacker och rätt stabilt byggd. Hon är en av de hönor som kommer in i huset och hälsar på när tillfälle ges. Hon är inte den snällaste mot sina kompisar, ger något tjuvnyp då och då, speciellt om hon försöker få ha godsaker för sig själv. Jag har dock inte sett några mobbingtendenser. Hon vill bara vara den som bestämmer. Uppskattar vår uppmärksamhet och kan lätt lyftas upp i famnen.
Agda
Den mörkaste av Lohmanhönorna och förmodligen också den minsta. Hon är också en tuffing som tar för sig och kan ge tjuvnyp till andra om hon tycker det behövs. Kommer in i huset då och då. Hon gillar att bli klappad och det går lätt att lyfta upp henne. Vore det inte för Dolly skulle hon gärna vara "högsta hönset" De bråkar dock sällan med varandra.
Madonna
Den andra blondinen bland våra Lohman. Nästan lika tuff som Dolly och Agda. Inte riktigt lika social, men det går att klappa henne och ta upp henne i famnen, även hon kommer då och då in i huset och hälsar på.
Pricken
Har fått sitt namn därför att hon ser ut att ha vita prickar i sin bruna fjäderdräkt. Ingen tuffing direkt, rätt så social, låter sig gärna klappas, hälsar på inne i huset då och då.
Rita och Amanda
Har jag fortfarande svårt att skilja på, de är rätt så lika till utseendet och utmärker sig inte speciellt.
Happy hens
Is there still some who remember the old-time farms where the chickens went freely and scratching in the ground? I remember it and reading how the hens live today makes me depressed. Max 7 hens per square meter is the norm here in Sweden.
These chickens live in a hallway with a cement floor in the company of more than 1,000 "friends" that can sometimes be one nasty rascals, pecking at others and pulling each others feathers. That will make some chicken die occasionally.
The hens that live in these halls are called "free range indoors".
The past few years have I in vain in the shops been looking for eggs from hens that goes, if not freely then at least with access to outdoor and indoor stay by own desire and with a bit more space than the so-called "free-range" hens.
Of course there are chickens that live a better life, there are people around the country who keeps chickens as a hobby, but the eggs are rarely found in any business, it is simply not profitable.
In the end we got the opportunity to keep chickens. Our chickens have chicken house and chicken yard as a protection against predators, but when we are at home, they are free to go around the whole farm scratching as they want.
Our hen house is customized to the needs of hens, there are nests, perches, shelves, food and water dispensers. Each hen chooses how it wants to spend the night, most of them will return to the same place every night, but a couple of them are trying new places sometimes. In the chicken yard is sand to bathe in which hens appreciate. The hens get dry food, plus "bonus food" (every day spaghetti, corn and cucumber mixed with our food leftovers).
To see the chickens running around and picking corn kernels, which they love, is a real delight.
Now and then, when we sit indoors, we hear a gently clucking. It usually means that we are visited, one or more hens come in and see if we have something eatable on the floor. I usually let them be for a while, but I will send them out then because I want to avoid chicken shit on the floor. (Chickens are definitely not house trained).
If I did not for some reason have had to close them in earlier, they go voluntarily in to sleep about 21 o'clock. When I go and close the door and turn off the light, they have already taken their beds. Keeping chickens in this way is not a difficult job, but it is not cheap. I can understand that it is not worthwhile if you want to keep chickens for the revenue's sake.
Today we have six laying hens (Brown Lohman). These are very beautiful and will lay one egg per day (almost). They are stubborn and headstrong and very social. When we are outdoors, they like to be in our neighborhood. They walk around, constantly clucking, scratching in the soil and eating our flowers. If I want to pet a chicken, or pick it up in my arms so it usually goes well, they may not appreciate my intrusion, but accept it.
We also have half-grown Brahma Chickens, a young rooster and five young hens. Now most of them have grown past Lohman hens and we can now let them all go together. Earlier, we were worried that they would be subjected to the tougher Lohman, so we divided the space indoors so they got their own sanctuary there.
Brahma hens happily runs in covey and explore the world together. Eventually, I hope we get small Brahma chickens, because the breed is said to be willing to incubate eggs. They grow slowly, however, and we can not assume that they become sexually mature, yet a few months. Our Brahma hens are soft and timid, but not so easy to handle, it's something wild over them and they can not be captured unless I can entice with some treat. When I take up a chicken and hold it in my arms, it seems quiet and safe and makes no serious attempt to free itself. Brahma Chickens provide not so much a sound, but when they sound, they have a remarkable voice, makes me think of the geese.
Of course, each hen has a name! They can be a little difficult to distinguish, but if I try hard, I can see who is who.
Örnie
Our young rooster is obviously a favorite. He is a gold-black banded Brahma and now as a semi-adult (about 6 months), he is already handsome but has not yet fully developed plumage. He do not yet know himself that he is the rooster, but still seems to be the leader of the small flock of five gold-black banded brahma hen chickens. He is not at all good at flying, he uses only the wings to help him to run and jump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar